Smått pirrig glädje och spänd förväntan samtidigt. Det stora äventyret är precis runt hörnet och imorgon bitta startar den 564 kilometer långa vandringen mot Nidarosdomen i Trondheim. 

Nu har vi checkat in oss på Gaffelbyns Vandrarhem ungefär 30 minuter från järnvägsstationen i Sundsvall. Jag och Leanne möttes på Arlanda, jag kom direkt från Västerås och hon från Sittingbourne och Gatwick flygplats utanför London.

De senaste dagarna har det mesta varit kaos. Tjockejackan jag skulle haft har inte tillverkats. Matpaketet var för tidigt att skicka med posten igår. Ryggsäcken jag skulle haft saknade sidfickor. Och inte minst dagens kioskvältare… Leannes flyg blev nästan fem timmar sent så det var tack vare en hjälpsam man på SJ kundtjänst som vi till slut hamnade rätt i allt biljettstrul och med guldstjärna för att vi inte var mer än två timmar senare till slutdestinationen. Om det något jag verkligen tar till mig av förra årets långvandringen så är det att allt löser sig på något vis och att det inte hjälper att stressa upp sig för mycket. Annorlunda uttryckt: Jag kan inte förändra sådant som händer omkring mig bara hur jag förhåller mig till det.

Kvällen. Vi har lagat en traditionell torsdagsfredagstacokväll med samtliga tillbehör ute i det delade köket. Jag tänkte att det skulle vara en av de bästa sätten att introducera Leanne till skandinavisk gourmetvardagsmiddag. Men det visade sig att tacofredag nått ända till de brittiska öarna. Ingen nyhet. Men första middagen känndes hur lyxig som helst i jämförelse med all den frystotkade mat vi har framför oss. Nu sitter vi på det lilla rummet och går igenom våra packningar och pratar ihop oss om hur vi hanterar olika situationer som kan uppstå längs med vägen, någon slags gruppkontrakt så vi inte behöver dividera längs med vägen. Det är alltid bra.

Imorgon går vi upp tidigt för att ta oss mot Selånger och starten för vår långa vandring. Det är med skräckblandad förtjusning jag sitter uppe nu sent på kvällen och skriver de  här orden. Ingen av oss har någonsin tidigare vandrat så långt med så tung packning. Och vi har båda laddat upp med en ordentlig kartkurs. Nu får tiden utvisa vad vi får möta för något de närmaste dagarna. Nu kan vi inte förbereda mer. Tiden får utvisa vad som väntar oss på färden.

P1100696

Författare

4 Kommentarer

  1. Lycka till. Ser verkligen fram emot att läsa om er långa vandring.
    Och håller tummarna för att ni ska slippa snö, allt för mycket snö.

  2. Rania {Rowan Tree} Svara

    Tråkigt såklart när saker inte går som man tänkt men det är ju så, att Kan något gå fel så gör det ofta det. Att arbeta med hur man förhåller sig till sådana situationer är så viktigt. Jag har gått från att ha ett jäkla temperament till att vara ganska ”äh” och håller mig glad ändå. För mycket sånt där är precis som du säger, man kan ändå inte påverka det så att stressa upp sig över det eller bli på dåligt humör gör mest skada, för sig själv.

    Ser fram emot att träffa er ikväll, hoppas första etappen går bra!

Kommentera

Spara