Sommaren 2018 var en bra sommar för svenska brandslangsindustrin. Brandslangar gick åt när brandförsvaret kämpade mot över 50 olika skogsbränder runt om i Sverige. En het och torr sommar skapade en mardrömslik situation då minsta lilla gnista kunde förvandla sommarnaturen till ett snabbt spridande och förödande eldhav. Gnistor kunde skapas av till exempel bilar på tomgång, tåghjul mot spåren för att nämna några, men alltid av mänskliga orsaker. Bränder i naturen kan uppstå även av helt naturliga skäl som blixtar och vulkanutbrott, men det är extremt ovanligt.  

Naturen behöver bränder. Hög biodiversitet i skogen är bara möjligt om det finns tillräckligt mycket dött trämaterial. Under branden frigörs stora mängder näringsämnen och dött trämaterial skapas som gör området till ett litet paradis för mikroorganismer, svampar och insekter.

Jag trodde att det tar flera år innan naturen läker sina brännsår men redan efter hundra dagar börjar skogen fyllas med liv. Vi hade en liten skogsbrand i närheten av oss i början av sommaren som slukade upp 50 000 kvadratmeter blandskog. Tiotals brandmän höll på att släcka branden i flera dygn med hjälp av helikoptrar som begränsade eldstormen med vattenbomber. Efter att löpbranden på träden hade släckts fortsatte elden att krypa under marken som torvbrand. Vattenslangar pulserade vatten oavbrutet till riskområden tills all hetta hade försvunnit.

Jag följde händelserna ivrigt och tog de första fotografierna redan samma dag som branden uppstod. Torven rykte, träden var kolnade, buskarna var försvunna. Där det en gång växte lingon bland lavorna under tallträden fanns nu bara svarta klippor täckta av aska och kol. Skogen såg hopplöst dyster och slutligt död ut. Jag ville följa naturens uppkomst från början.

Under hundra dagar upplevde jag ett mirakel i den svarta skogen. Varje gång när jag besökte skogen hittade jag nya växter som starkt gröna lyste i den svarta askan. Björkar var bland de första växterna som visade sina gröna blad. Sen hittade jag ovala vaxglänsande små lingonblad och även tecken på att blåbären var på väg tillbaka. Den brunbrända mossan hade ny mjuk grön päls redan två månader efter branden.

Sen hittade älgen och rådjuren till den brända skogen. Om de kom dit av ren nyfikenhet eller om de var giriga efter gröna saftiga skott som trängde sig genom den brända marken vet jag inte. Jag hittade hål som grävlingar hade gjort och tecken på att harar hade besökt området.

Jag tog med min fru och barnen till den brända skogen. Flera gånger. Min treårige son får inte nog av att gå i en skog av svarta träskelett och jaga skatter. Den bekanta skogen hade förvandlats till ett helt annat spännande land som är under konstant formation. Allt som var en gång vanligt var nu främmande och spännande.

I en slöjdares ögon är en nerbränd skog ett ovärderligt materialförråd. Nedfallna kolnade träd är ofta brända på skalet men inuti är virket tätt och vackert värmebehandlat, perfekt för att jobba med skärande eggverktyg och sedan förvandlas till vackra slöjdföremål.

Så här påverkar branden skogen:

  1. Hierarkin bland växterna förändras. Barrträden försvinner och lövträden vinner.
  2. En explosion av mångfalden av insekter följer av de ökade döda trämaterialen i skogen.
  3. Insektintresserade fågelarter hittar till skogen. Speciellt olika hackspettarter gynnas.
  4. Skogens humuslager blir mindre och nya växtarter som tex svedjenäva och brandnäva får plats i skogens flora.
Författare

2 Kommentarer

  1. Min svärfar som tyvärr är himmels sedan ett antal år tillbaka berättade om sin ungdom i de Jämtländska skogarna där han arbetade som huggare. Då bedrevs hyggesbränning aktivt som metod för att framför allt minska mängden gräs som minskade den naturliga föryngringen. Skogsbrand är ett naturligt fenomen för föryngring av skogen, de andra är storm och lavin. I äldre skogar är minnesmärken från tidigare bränder ett naturligt inslag som visar på att naturen klarar detta med föryngring och uppståndelse utan mänsklig inverkan. Flera olika växter och djur de pyrofila behöver lite hetta för att kunna föryngra sig. Googla gärna på pyrofila så finner ni mera information om detta.

    Samtidigt måste jag erkänna att bränderna i somras genererade en hel del olustkänslor då min hustru har en skogsfastighet som ligger på St Olavsleden och som har ett högt värde för oss.

    Problemet är att våra värden och naturens värden inte är densamma. Naturen har klarat sig och klarade sig bättre före vi människor skulle in och styra den utifrån våra behov och begränsade kunskaper.

    • Åh, alltså jag grät och grät när jag såg bränderna och när jag besökte brandhärjade skogen i Västmanland. All den naturen med minnen som aldrig finns att komma tillbaka till. Jag kan inte ens tänka mig hur det är för dig med fastighet nära brandhärjad skog och dessutom längs en så kulturell betydelsefull plats som nära St Olavsleden.

      Tack för din viktiga kommentar

      /Angeliqa

Kommentera

Spara