Det här rummet, som kallas Samiska rummet, har jag en speciell relation till. Det finns på STFs Turiststation i Abisko. Är det utsikten, de sköna stolarna eller de människor jag mött där som haft störst inverkan? Jag vet inte. Och det spelar ingen roll. Många timmar har jag suttit här. Reflekterat. Sammanfattat. Tänkt. Tappat bort mig. Hittat tillbaks igen. Och skrivit om vandring.
Ska man nu sitta framför datorn på semestern så ska det göras i sköna brallor och med bästa tänkbara utsikten.
Regnbågen har visat sig nästan varje dag. Och den tar slut i Torne träsk.
1 Kommentar
Det finns en hörna i källaren på Storulvån, fullt med samiska föremål och foton och en skön soffa. En sån där plats som känns som hemma, underbart!