Allt kroppen velat den senaste tiden är att hitta stillhet. Varje cell har viskat att de behöver få komma till ro. Just nu sitter jag uppkrupen i en länsfåtölj och känner de själsligt klingande vibrationerna av en helg som blev min bästa investering i mig själv den här mörka hösten. Bland fler yogatights än jag någonsin sett samlade,  frukostbuffé med stor bryggkaffetunna och yoga med utsikt över fjäll – där fick jag hitta min ro i Åre under Yoga Mountain Festival .     

Två timmar låg jag där på yogamattan. Enda gången jag rörde mig avsevärt var för att kämpa upp rumpan så mycket att det gick att skjuta under ett yogablock med syfte att öppna upp ryggraden i en lätt, lätt bakåtböjning. ”Låt kroppen falla ut över bloicket som en bordsduk” det kändes fint och realistiskt med höstflubbet i kombination med trött avslappnade muskler. Att andas och andas och andas i lätta rörelser med mjukt flow, låta kroppen hitta hur den sitter ihop, hur kroppen är en helhet och en enhet utan frikopplade delar. Efter ett tag kom den där skönt härliga känslan som jag ofta hittar till på vandringsleden – där när en handfull kilometrar passerats i tystnad och tankarna i huvudet slutar snurra. Precis till samma plats tar mig yogan, en stilla omfamning om den trötta kroppen och den höstmörka sinnesstämmning jag kämpat med. Här är allt okej. Det får vara så som det är. Det är helt okej.

Jag vet en enda yogaövning på yogaspråk och det är Savasana. Det är också min favoritövning. Ofta görs den som avslut av en yogaklass för att hitta stillheten och kroppen ligger raklång på rygg i tustnad, med armarna utsträckta efter sidorna och bara är i allt det där härliga som händer i kroppen efter att den varit i rörelse.

Jag började helgen med en föreläsning om mindfulness som hölls av en fysioterapeut som blivit även yogalärare. Hon berättade om hur kroppen är genetiskt uppsatt idag precis på samma sätt som för 40 000 år sedan. Det gav mig verkligen en tankeställare, att tänk tänk, tänk hur annorlunda liv vi levde då jämfört med nu. Jag tänker att det förklarar varför naturen känns så hemma, varför fjällens vidder och promenerandet och vandrandets lunk känns så självklar. Varför naturen är hemma, känns hemma. Där är ju kroppen där den är skapad för att vara. Vi pratade om kroppens dna. Hur det går att skapa ett långt liv bara genom att andas på rätt sätt. Hur vi kan nå själslig och kroppslig hälsa redan med tankens kraft. Vi pratade om plasticitet. Om hur hjärnans banor kan fastna i det där vi gör repeterat om och om igen, att det kan vara svårt att bryta men att vi människor faktiskt själva kan välja att skapa nya banor i hjärnan genom att gång på gång välja tankesätt, aktiviteter och sådant som vi mår bra av. Att det lilla, lilla är det som spelar verkligt stor roll i slutändan. Det där som görs varje dag bara en liten, liten stund. Framför det där sällanbraiga.

Så jag skickar med dig den här helgens viktigaste takeout som jag själv predikar om och om och om igen via Vandringsbloggens kanaler. Se till att skapa en kvantitet av kvalitet. Det är där det goda livet finns. Mening, syfte och det där utrymmet själen behöver mittemellan allt annat som behöver och måste hända.

Denna höst ar jag aktivt sökt den där stillheten, välkomnat den om och om och om igen. Badat i iskallt vatten. Sagt ja till allt nej. Gått barfota i tystnaden. Lärt mig be andra om hjälp. Gått sakta, sakta i planlöshet. Svurit för alla de gånger jag vill mer än jag orkar. Försökt se med väna ögon på det där som faktiskt blev av. Man får vara envis och bångstyrig i att prioritera sådant som är positivt, bra och härligt. Det där själen mår bra av. Nu kom yogahelgen som en riktig dunderboost i november och jag är otroligt tacksam för det. I veckan som kommer väntar lån av slädhund, vandring bland frostiga fjäll och kaffeeldande. Jag är glad så glad för att vara här.

Mat för kropp och själ på Grow

På restaurangen grow serverades plockbuffé med olika maträtter både till lunch och middag – flera olika sallader, potatis och kött eller fisk. Jag var tokglad över potatisen och smög till barnavdelningen och gräddade våfflor. En av mina personligen största utmaningar som egenföretagare och egenhushåll är att jag är beslutstrött – varje dag fattar jag massa, massa beslut så ibland när jag kommer till Konsum hemma så finns det helt enkelt inte ett enda beslut kvar att fatta. Jag har så svårt att komma på vad jag ska äta vad jag ska laga. Så att checka in en hel långhelg och bara omfamnas av alla beslut redan tagna, fylla på kroppen med ingefärashots, nyttiga men samtidigt matiga måltider och själen med fika – sällan har jag uppskattat det så otroligt mycket som i år. Det ger utrymme till att verkligen vara mer här och nu – det gjorde att jag hade energi att lägga fokus på yogaupplevelsen fullt ut. Vilken klass utmanade mig mentalt och vilken utmanade mig fysiskt? Vad känner kroppen egentligen idag?

Stort varmt tack till alla underbart härliga människor jag träffat under helgen. Det r fantastiskt att ”komma på besök till ett annat universum” yogatightsens universum är för mig en ganska ny värld där jag har otroligt mycket att lära mig och utforska om olika stilar av yoga och allt det som är runt omkring. Therese aka Yogastories som var projektledare för helgen och som satte ramarna för alla oss som var där gjorde ett så fantastiskt jobb med att skapa en bredd som passade både nybörjare och de allra mest luttrade yoginisarna.

Min själ är dunderladdad på bästa tänkbara sätt för att gå in i en ännu mysigare december där jag ser fram emot att dela utmaningarna i Vandringsbloggens egen julkalender tillsammans med dig.

Författare

Kommentera

Spara