För den som inte skrivit haiku tidigare så förstår jag att det kan verka som rena japanskan – för så är det. Att skriva haiku är en japansk typ av dikt – det går till rent formaliamässigt att dikten har 17 stavelser fördelat på tre rader; 5, 7, 5 stavelser. Ofta är det reflektioner kopplat till natur och årstidsreferenser vilket gör den här diktformen spännande att jobba med.

Men huvudsyftet med dagens utmaning var att skapa kreativt med penna, papper och lek med ord. I skolan skulle dikterna rimma. Haikun är väldigt reglerade i sin form – men det ger de där ramarna som kan vara lättare att börja med. Ungefär som att vi måste börja med att lära oss alfabetet innan vi kan skriva ord innan vi kan skriva poesi. Först formen och strukturen sedan kommer de mer friare formerna. Men det allra, allra härligaste är att det finns ju egentligen inga regler för hur en dikt ”får” se ut, hur den får utformas av vad den får innehålla. Och det behöver inte vara någon annan än du själv som läser. Kanske kan det vara en härlig aktivitet att göra inregnad i ett tält, på en stubbe en sommardag med termoskaffe eller hemma uppkrupen i soffhörnet med tända ljus en mörk vinterdag.

Det finns få saker jag kan förlora mig själv så fullständigt i som naturen och skrivandet. Att kombinera dem båda blir oftast en väldigt härlig inre upplevelse, för mig är det ett sätt att bevara en känsla och på något vis hoppas jag att den ska förmedlas vidare till den som råkar komma över texten. Under hösten har jag samlat en liten poesihörna här på bloggen, med sådana dikter jag skrivit själv eller sådana jag tycker mycket om som andra skapat. Tranströmer kommer från min hemstad Västerås och hans underfundiga, rappa och naturnära lek med ord inspirerar mig stort. Samma med Dag Hammarskjöld och med irländska  naturromantikern Yeats.

Hur de lärda skapar magi med sin penna:

Dagsländan sätter sig
på min fingertopp
luktar gammal fisk
– Kiyosaki Toshio, 1922-1999

Vårvindar,
slottet uppenbarar sig
ovanför tallen
– Masaoka Shiki, 1867-1902

Mitt egna tappra försök: 

Vinden i kronan
fingertoppar mot sträv bark
rötterna starka

– Angeliqa Mejstedt, 1986–

Den finaste skrivboken. Mysigaste stunden. Blyertspenna. Gokaffe. Det är ju som att BÄDDA för att låta fantasin flöda fritt.

Författare

2 Kommentarer

  1. Hon är inte dagsländan som sätter sig ned
    Bara vandrar och vandrar
    Luktar björkvedsrök och eget kokkaffe

    Fritt efter – Kiyosaki Toshio, 1922-1999

Kommentera

Spara