Irrländske poeten W. B. Yeats (1865-1939) är upphovsman till den här dikten jag inte kan släppa taget om. Den var bara så rätt för den här slaskiga eftermiddagen i början av februari i kombination med bilderna från sommarens fiskesemester. I will arise and go now, and go to Innisfree, And a small cabin build there, of clay and wattles made: Nine bean-rows will I have there, a hive for the honey-bee; And live alone in the bee-loud glade. And I shall have some peace there, for peace comes dropping slow, Dropping from the veils of the morning to where the cricket sings; There midnight’s all a glimmer, and noon a purple glow, And evening full of the linnet’s wings. I will arise and go now, for always night and day I hear lake water lapping with low sounds by the shore; While I stand on the roadway, or on the pavements grey, I hear it in the deep heart’s core.

Angeliqa Mejstedt förbereder roddbåten för utfärd

Angeliqa Mejstedt blickar ut över fjällen

Foto: Linnea Aanes