”Tog du verkligen kängor på Gala? Är du helt från vettet??”

Inlägget innehåller affiliatelänkar.

Stora Influencerpriset avgjordes på Elite Marina Tower i Stockholm under stor festlighet. För första gången i mitt liv har min klädsel omnämnts i en podd, eller inte bara omnämnts utan skällts ut. Det tar jag som största möjliga komplimang.

Under fredagen tilldelades jag och Morakniv utmärkelsen Årets Samarbete för jobbet vi gör med att driva Kvinnliga Äventyrare. Nyheten har snappats upp av bland annat Vestmanlands LänstidningDalarnas Tidning och Dagens Media.

Tanke, omtanke och att vara hela sitt jag

Fredagen kom och jag var fortfarande osäker på vad jag skulle ha. Sen sa nån till mig ”Ta det som du känner dig bekväm i – ta på dig ditt leende så kommer du stråla av hela ditt jag.” Och för mig föll det på plats och jag valde med hjärtat – inte en bild av vem jag ville låtsas vara, inte en utklädd klänning som fick mig att blekna in mig själv och känna mig som den felklädda kusinen från landet – även om det nu var precis vad en friluftsbloggare kan känna på storgala i stan tillsammans med modebloggare och andra trendmedvetna.

Så jag valde med hjärtat – hela hjärtat – och hela kvällen log jag från botten av hjärtat av att vara hela mitt jag.

Foto: Malin Göransson

Klänningen har en midnattsblå botten som påminner om den speciella blåa färg himlen har när du är ute långt från stan en sen mörk kväll och går i skogen och bara urskiljer himlen från den bäcksvarta, fasta terrängen. På klänningen är ett fantastiskt genomarbetat och detaljrikt mönster av löv, blad och blommor i jordnära bronsguldiga och dovt rosa färger. De står för naturen, allt som händer i symbios och sin egen takt. Det självklara i årstiderna. Klänningen ”är jag” för jag tankar all min energi från naturen – från de fina nyanserna och skiftningarna. Natthimlen, solnedgångarna och regnet mot kinderna. Det är urkraft.

Jag bar armbandet jag köpte tillsammans med min mamma och syster på en julmarknad det året jag i hjärtat visste att jag skulle byta karriär men inte visste vart det skulle landa – det är ett svart tennarmband med renhorn som knäppe. Det påminner mig om att styrka sitter i att våga driva förändring. Jag bar guldiga löv på utsidan av öronloben för tillväxt och naturlig styrka. Jag bar träarmbandet som jag köpte vid målgången av El Camino de Santiago. I över en månads tid följde jag snäckskal i asfalten, på husväggar och avmålade som ledstjärna och vägvisare. snäckskalets symbol för alla vägar som bär till målet, för gemenskapen och att vägen ger vad vi behöver. Tystnad. Enkelhet. Långsamhet. Delande. Bekymmerslöshet. Frihet.

Jag bar örhänget med fjäder och läderremmar från Free Spirit Shaking Soul. Handgjort, återvunnet av två fantastiska Åre-tjejer som jag först kom i kontakt med när jag pilgrimsvandrade mellan Selånger och Trondheim – den månadslånga vandringen över Sverige och Norge som är världens nordligaste pilgrimsled. Dagen efter jag kom hem sa jag upp mig och blev egenföretagare på heltid. En fri själ. Örhänget med sin fjäder symboliserar den fria själen vars vingar kanske är skakiga i början men som när de bär når oanade höjder.

Jag bar det lilla, diskreta örhänget som är en silvrig blixt. Sommaren som kom i år ställde allt på sin spets. Med nystatat bolag separerade jag från min sambo och fick samtidigt reda på att jag har en kronisk skada som inte bara ger mig värk dygnet runt utan också hindrar mig från att vandra och göra det jag älskar allra mest på det sätt jag helst vill. Jag var tvungen att plocka fram så mycket mer styrka än jag någonsin trode att jag hade inom mig. Hela sommaren dundrade jag runt i Storcoopris och lyckades utföra min mest uppdragsintensiva period någonsin och lyssnade på Thunder på högsta volym för att hålla humöret på topp. Fokus på framtiden. Dalarna, Norge, Finland, Åre – och såklart träffarna med Kvinnliga Äventyrare, jag har gjort föreläsningar, workshops och event.

Fokus på gemenskapen – det som allt jobb med bloggen mynnar ut i.  Jag har följt de som tagit sig ut på sina första vandringar, vågat utmana sig och upptäcka. Jag har haft communitymedlemmar som långdistansvandrat solo och några som gjort sin första utehelg i tält, testat att laga mat på spritkök för första gången. De har vågat kliva utanför sin box och möta äventyret. Det har skapats nya vänner, par och minnen för livet i vandringsgrupperna.  Det här är kraft på riktigt. Kraften i gemenskapen. Det vi skapar gemensamt. Silverblixten står för just den kraften – den när vi måste bita ihop och make shit happen – kraften i vad vi ger varandra och att vara ”lightning before the thunder”.

På fötterna hade jag inga klackskor. Av enkla anledningen att det inte är jag. Kängorna från Lundhags är nästan identiska kopior av de kängor jag vandrade så otroligt mycket med i tonåren när jag lade grunden för vandrandet idag.  Då var fokus på att utveckla grundkunskap, mängdträna och testa gränser. Att bara sätta ned foten i kängan gör att hela jag slappnar av, jag växer några centimeter tryggt förvissad om att jag är där jag ska vara och ingen annan stans. Stadigt. För mig sluter de här cirkeln.  Jag är hela mitt jag och jag vill inte gå på gala under några andra förutsättningar.

Min fantastiska frisyr gjorde Kim på Portvakten i Västerås. Jag bara älskar att jag kan säga saker som att jag önskar mig en tuff bohemian outdoor chick uppsättning som är naturnära med flätor och lite utsläppt så att mitt bästa örhänge hamnar i fokus. Och hon fattar E X A K T vad det skulle bli av det hela. det gör mig själaglad så in i bomben 😀

För första gången på väldigt, väldigt länge har jag känt mig som mitt allra bästa jag. Inte utspökad eller tillställd – utan bara hela min fulla potential av översnygghet och det behövde jag verkligen få känna efter för många dagar i flannelskjorta och toffs på huvudet när jag producerat saker behind the scenes här på bloggen.

Om Min Medialt uppmärksammade Outfit

Linda Hörnfeldts podd Vad fan håller jag på med? diskuterar klädval för den stora galan veckan innan. På något vis har de lyckats snoka fram via sociala medier min plan att outdoor-overtakea galan med att ha vandringskängor och jag blir tokdissad någonstans långt bak i podden 😀

Till saken hör att evenemanget kom med den klädmässiga koden: ”Sparkle up”  något som i min värld betyder ”ta det finaste du har nu ska vi fira” – men en vecka innan själva festen, enligt en facebooktråd som råkade flimmra förbi, visade sig betyda ”galaklädsel för det är ett Black Tie event så vi kör på hellång klänning eller coctailklänning och klackar är en självklarhet”.

Jag har aldrig haft så mycket huvudbry och panik med kläder som inför den här galan – kanske för alla klänningar som började florera bland mina bloggkollegor i olika forum oh jag fick se den ena mest fantastiska klänningen efter den andra. Allt från tylldrömmar till hellång sammet började dyka upp och den stora frågan var ”Hur ska Galaklädsel tolkas?” – Det är ju faktiskt egentligen ingen klädkod enligt Magdalena Ribbing.

Så på det här viset kom det sig att mina fotbeklädnader har blivit offentligt utskällda i en podd – något jag tar med ro och största glädje – för det måste betyda att jag gjort nått vettigt som nått fram i klädbruset på den stora galan. Alldelles oavsett är jag så löjligt tacksam för alla de branchkollegor jag har i Influencers of Sweden, det tuffa, ibland otacksamma men så oerhört viktiga jobb Inos grundare Linda Hörnfeldt gör för hela branchen och alla de vänner jag fått på kuppen.

Kommentarer

  1. Elina N

    Seriously, I can’t laugh more that adults have such idiotic fight over the dresscode. Come on, we are not in highschool (or it sounds some bloggers still living up in it). All this article just to explain boots? What?! In 21st century, in 2017 we all are accepted just the way we feel and want to be. I have ”broken” dress codes long time ago, before highschool, simpyl – I did not feel comfortable in what was recommended. And who cared? YES, of course biaches stared, but I stayed at least true to myself. And this is age 14, not 28 or 30, or 35! Complete let down in Swedish influencers.
    You go , hiking blogger! <3

    1. Thank you so much for writing.

      In reallity all this article was not being needed to be written and yet I felt so strong that I wanted to do it. Because there is so much thought behind every detail – it really means the world and I don’t want to come around as careless when I am everything but not. <3

      There's just so much more than what the eye sees. In everyone. Every day. And we should appreciate that more.

      Lots of love!!!

  2. Sue-Anna

    Du är ju bara bäst! Det är väl klart att Vandringsbloggen går i kängor på galaföreställning 🌸🌺 kan inte bli bättre 😃👍

    1. BAM – haha ja den känndes självklar just för att kängorna betyder så otroligt mycket symboliskt för mig. Känslan i hela kroppen av att knyta kängorna. Jag är oövervinnerlig och mitt bästa jag. Rakryggad självklarhet och jag försöker lära mig det i alla skor – men hey kängor is da shiat at any times. =D

  3. Kära Angelica! Jag har följt dej på Instagram sedan förra sommaren! Jag känner igen mig väldigt väl i vad du står för och hur du använder symbolik och naturen! Jag kan inte tänka mig en mer perfekt ”galaklädsel” än den du bar! En 11 på en tre gradig skala! Grattis till priset och uppmärksamheten och att du plöjer fåror av olika natur i vild terräng! Jag bugar mig och tackar för all inspiration! Varmaste kramar från en kvinna i Skogsbrynet 💚

    1. Hej och vad roligt att höra, det gör mig verkligen själaglad. Vart vi än hamnar i livet så är det kluriga att följa sitt hjärta, speciellt när omgivningen stormar och tycker annorlunda och då om någonsin är det ju bara att lyssna djupare innåt och hålla fast vid vad som är viktigt på riktigt. Då kan det helt enkelt inte blir fel. Tack, tack, tack för att du är med på färden. KRAM

  4. Heja dig och dina kängor! Själv har jag alltid löparskor på jobbet (kombinerat med dressig klänning) trots att jag jobbar i väldigt formella miljöer. Det finns liksom inget som är värt att jag skall ha obekväma skor. Det har blivit en grej och ett kännetecken för mig. När jag slutade mitt förra jobb inom EU fick jag ett jättefint porträtt av mig själv i just klänning och jympaskor.

  5. Jag hoppas du inte på riktigt tog det som en utskällning och jag är imponerad av att du lyckades få ihop en så genomtänkt och SPARKLY outfit med kängor. Heja dig!

    <3

  6. Bra val av klädsel. Klart att man ska vara sig själv och trivas i sina kläder. Och ingen kan väl bestämma att alla måste ha klackar?! Det är ju idioti.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *