Det börjar dyka upp både här och var allt oftare. Inledningsvis i texter och blogginlägg, överst på webbsidor och till och med i böcker: TL;DR. För det här inlägget skulle en TL;DR till exempel kunna se ut som följer:

TLDR är en förkortning för Too Long Didn’t Read och används för att beskriva en texts innehåll i kortform, för att människor ska slippa läsa den långa versionen. Fördelar: Det går snabbt, vi kan tillgodogöra oss information fortare och därmed beta av många texter på kort tid. Nackdelar: Vår läsförmåga försämras, våra kunskaper blir allt grundare, vi får sämre koncentrationsförmåga, längre djupare texter blir allt mer sällsynta.

Vad betyder TDLR?

Direkt översatt betyder TD;LR ”Too Long Didn’t Read” och innebär helt enkelt att en sida, ett inlägg eller en text är så pass lång att en inte orkar läsa hela. Förutom att jag själv kan slänga mig med ordet om en text jag inte orkar ge mig i kast med på grund av dess längd, är det alltså primärt i tidigare nämnda variant jag själv stött på fenomenet: När skribenter och författare redan på förhand vill förekomma att läsare avskräcks av textmängden och istället är ”vänliga” nog att presentera artikelns essens i korta punkter eller några få meningar. På så sätt kan läsaren avgöra om det är värt att fördjupa sig i ämnet och läsa rubbet eller nöja sig med kortversionen och ändå känna sig nöjd över att ha plockat russinen ur textkakan.

Självklart är det ett smidigt sätt att snabbt tillgodogöra sig information. Kunna maxa läsningen, ta till oss kontentan av fler texter under färre tid. För vi alla vet ju att långa texter kräver sin insats i form av såväl faktiskt tidsåtgång som i koncentration och fokus. Alla är de saker vi inte är alltför bortskämda med idag.

Men det är här det börjar klia i mig, både som skribent och läsare. Dagligen brottas jag med valet att skriva kort och ”lättillgängligt” eller långt och ”svårläst”. Det är numera en vedertagen sanning att korta koncisa inlägg – gärna i punktform eller behändiga topplistor – med lite text och många bilder ”går hem” hos läsarna. Journalister, skribenter, bloggare – alla är vi beroende av våra läsare och det ligger således också nära till hands att då ge läsaren vad den verkar vilja ha. Korta, snabba texter. De längre och mer ordrika varianterna blir alltmer sällsynta. Ändå vill jag skriva! Jag vill förmedla och diskutera, resonera och fördjupa mig. Täcka in alla aspekter, få med nyanser. Breda ut mig.

Samtidigt vet jag själv att jag är och har blivit lat, vilket skrämmer mig. När jag själv läser texter och inlägg vet jag hur lätt det är att scrolla mig neråt, ögna igenom rubrikerna och bildtexterna, försöka fånga upp några ord och meningar här och var för att kanske kunna fånga upp kontentan. När jag läser tidningen (ja, i fysisk form – det är fortfarande något speciellt med känslan av trycksvärtat tidningspapper mot fingrarna vid frukostbordet) kommer jag på mig själv med att lite skamfyllt bläddra förbi de flersidiga reportagen med förevändningen att jag kan läsa dem sen. När jag har tid och ro. Den stunden kommer aldrig.

En krönikör i Svenska Dagbladet frågar sig om långläsningen är utrotningshotad och beskriver rastlösheten som kommer smygande så snart en sätter sig med en bok i handen. Efter att tidigare kunnat försjunka i böcker i timmar brister koncentrationen nu efter ett par få sidor. Omgivningen pockar på uppmärksamheten. Inte minst i form av Internet, smartphones, aviseringar och ständig uppkoppling. Igenkänningen kommer krypande. PISA-undersökningar har visat att svenska barn och ungdomar visserligen kan läsa – men de har svårare att förstå längre och mer avancerade texter. I ett TED-talk med rubriken ”Why you should quit social media” menar professorn Cal Newport att förmågan att koncentrera sig på en uppgift under lång tid i framtiden kan komma att bli en viktig och åtråvärd konkurrensfördel, där individer som har förmågan att stänga ute omgivningen och försjunka i ostört arbete också de som kommer att lyckas bäst.

Så vad betyder TLDR, egentlingen?

Stjälper det mer än det hjälper att presentera en snabb och lättvindig utväg redan från början? Så att vi inte behöver traggla oss igenom hela den långa texten från början till slut för att på egen hand tillgodogöra oss innehållet. Eller så är det just det vi borde göra. Traggla alltså. Träna upp förmågan att läsa långa texter. Inte springa mot nödutgången så snart vi ser en större textmassa eller flersidigt reportage. Det är i de där textdjupen som den riktiga kunskapen gömmer sig, där vi kan nörda ner oss ordentligt, upptäcka nya världar, få underlag till nya reflektioner, kopplingar, slutsatser och idéer.

Jag tänker tillbaka på när jag var yngre och låg vaken hela nätterna. Slukade sida efter sida i bok efter bok. Hur härligt befriande det var. Hur glad jag är nu att jag fick uppleva den där läslusten och känslan av att så fullt ut förflyttas till andra världar. När ingenting runt omkring kunde få mig att slita mig från historien jag just då upplevde.

Då ägde jag heller ingen mobiltelefon. Internet var något som bara fick användas korta sjuk efter klockan 18, när det var billigt att ringa upp modemet. Jag var textberoende. För det var i stort sett det enda som fanns att vara beroende av. Idag är jag rädd att beroendet är av ett annat, mer uppkopplat slag.

Den här texten är rätt så lång. Jag hoppas att du har tid, ork och koncentration nog att läsa den från början till slut. Annars finns ju alltid TL;DR i början.

Vad tycker du? Hur förhåller du dig till längre och kortare texter? Vad tycker du till exempel om längden på inläggen här på bloggen?

PS. Vill du råda bot på läslustan, är bloggen välfylld med både bokinspiration och boktips.

Författare

8 Kommentarer

  1. Känner igen mig! Jag älskade att läsa när jag var yngre, slukade bok efter bok. Och nu .. jag tror att boken som jag har på sängbordet nu började jag läsa i fjol. Pinsamt dåligt. Men om jag är intresserad i något ämne, har jag inga problem med att ta mig genom långa texter. Som att läsa det här inlägget – det var intressant och relevant för mig. 🙂 Jag skriver en blogg själv och är medveten om att det blir väldigt långa inlägg ibland, jag undrar om det är någon överhuvudtaget som orkar läsa dem. Men så länge jag gillar att skriva, så fortsätter jag att göra det. 🙂

    • Visst var det underbart när böckerna bara betades av och slukades av bara farten och känslan av att bara totalt fångas i andra världar. Nu är det precis som du säger att böcker blir liggande, inköpta men olästa. För mig blir blotta åsynen ett slags överhängande dåligt samvete… Härligt att höra att inlägget fångade intresset och jobbade upp läslusten! Också där tror jag verkligen att du har en poäng i att det vi verkligen gillar och tycker är spännande automatiskt lockar till lösning. Och kör bara kör när det kommer till bloggen! Skriv så det ryker ?

  2. Ruth Drakvingen Svara

    Jag älskade böcker som barn och tonåring. Sedan kom högre studier och det blev allt mindre tid att läsa det man verkligen ville. Nu förtiden lyssnar jag alltid på ljudböcker när jag är på språng. Det blir runt fem böcker i veckan, men funderar på vad det gör med min lästeknik. Tar lyssnandet bort förmågan att läsa längre, komplicerade texter eller hamnar den på en annan nivå?

    • Åh, mycket intressant tanke! Läste en artikel i SvD om just precis det här omveckan, om ljudböcker verkligen ”räknas” som läsning. Det gjordes dels till en fråga av vad en vill få ut – innehåll och/eller upplevelse, dels om vi tillgodogör oss innehållet lika bra när vi lyssnar som när vi läser. Åsikterna gick isär, men kontentan var att allt som gör att vi konsumerar text i någon form är bra. Så kör så det ryker med ljudböckerna, det är ju så otroligt smidigt! Fast det är ju i och för sig alltid trevligt att ha en relativt god lästeknik också för den delen och en sådan behöver kanske underhållas som du säger?

  3. TLDR är nytt för mig, tack för artikeln. Jag tycker det är skillnad att läsa en bok jämfört med en blogg eller artikel. När du väljer boken kanske vill du läsa länge med en kopp té och tillbehör. Följer du en blogg tänker jag att du vill läsa därför du uppskattar författaren och är intresserad, kanske spar du artikeln till kvällen. Har du browsat in på något bokmärker du, eller ögnar igenom för att se om rubriken innehåller det den utlovar. Vi sovrar och gör ett urval. Själv läser jag rubrikerna, bildtexterna, går till slutet av texten och matar mig sedan uppåt i styckena. Är det intressant läser jag hela artikeln. Lite som att läsa baksidan på en bok. För mig handlar det om syfte, sammanhang och intresse vad jag väljer att läsa.

    För att jag ska läsa en faktablogg eller artikel till slut behöver artikeln intressera mig så pass att jag känner ett behov och vill veta vad, var, vem, när, hur, varför och/eller att det ska vara en nyhet. Texten ska vara läsbar med som du skriver rubriker, punkter, bilder och korta stycken. Är en artikel för ordrik, utan rubriker och syftet börjar svaja med textens längd slutar jag läsa. Du kan skriva med färre ord och fortfarande säga lika mycket. Det handlar mer om innehåll än koncentration.

    Ett sammandrag i början av en text kan vara till hjälp i urvalet. Det handlar mer om vad du vill läsa än vad du orkar läsa. En bra text med substans och innehåll som intresserar dig får dig att läsa till punkt oavsett längd 🙂

    Hälsningar Agneta

    • Tack för dina kloka tankar! Det är precis som du säger en fråga om syfte och olika forum och ”former” av text när det kommer till böcker respektive bloggar/artiklar. Då är det ju också logiskt att vi konsumerar och tar oss an dem på olika sätt. Gillar tanken du låter om att ett sammandrag handlar om vad en vill läsa och som kan leda en vidare mot just det!

  4. Väldigt intressant! Känner igen mig men ser det ännu mer hos min sambo. Har alltid slukat böcker på löpande band men under terminerna (pluggar på högskola) så blir det allt svårare att lägga tid på att läsa och böckerna blir liggande. Sen i maj har jag läst 5 böcker, men hur det blir när terminen börjar igen återstår att se.

    Jag försöker att få in en timme/ett kapitel innan jag somnar för att koppla bort alla tankar som snurrar i huvudet men ett stort tips jag har som fungerar för mig är att dela upp boken i mindre delar såsom; bestäm att man ska läsa 1 kapitel eller ca 10 sidor åt gången beroende på läshastighet.

    • Det är så sant det där med studier och läsning. När vardagen utgörs av just att plöja böcker och litteratur, är det som att läslusten tar slut när en väl blir ledig. Sommaren är desto mer läsvänlig ur det perspektivet, men sen drar terminen igång igen precis som du säger. Vilket toppenbra tips att sätta upp små mål för sig själv i form av tid eller antal sidor, perfekt!

Kommentera

Spara