Vandra med katt – Sofia Brolin

 Sofia Brolin driver bloggen Hildas där hon skriver om minimalism, äventyr och ett friare liv där flyttlasset precis har gått från landet till staden.  I dag delar hon med sig av hur hon blev med en ovanlig turkamrat – sin katt. 

”Jag trodde aldrig att någon av mina katter skulle kunna gå i koppel, de som hela livet sprungit lösa precis som de vill. Men att ta med sig katten på vandringar längs olika leder har verkligen förhöjt våra utflykter.”

Hur kom vi på idén att vandra med katt 

Om vi hade valt att bo kvar i vårt hus på landet så hade vi nog aldrig kommit på tanken. Men så fick vi för oss att sälja huset och flytta till en lägenhet i stan ett tag, och då funderade vi väldigt mycket på hur katterna skulle trivas. Eftersom vi själva älskar att gå i skog och natur så föddes vår tanke på att det vore kul om våra katter kunde bli vandringskatter och följa med oss på våra utflykter.  

 

Hur vi tränade katterna till att acceptera sele  

Våra katter har aldrig ens haft halsband på sig, så det kändes som en stor utmaning att de skulle acceptera en sele med koppel. Och mycket riktigt, första mötet med selen var inte uppskattat. När de fick selen på sig så trillade de omkull på sidan på golvet och såg väldigt lidande ut. De såg ut att tänka att livet nu var över och att döden skulle komma som en befrielse. Men vi var ihärdiga och gav oss inte, selen fick sitta kvar – trots att livsgnistan dog. Och mycket riktigt så vande de sig relativt snabbt. De fick gå omkring med selarna på sig inomhus och efter ett antal försök á några timmar, och några veckor senare så var selen inte längre ett problem.  

Ut i skogen och öva 

Nästa steg var att ta bilen, åka till skogen och gå runt i koppel. Eftersom ingen katt är den andra lik, så reagerade de naturligtvis våra katter väldigt olika. Katten Egon var arg och vägrade att gå om inte han fick bestämma riktning. Vi lät honom hållas och följde efter dit han ville. Turligt nog var katten Arne foglig och följde snällt med åt vilket håll vi än gick. Det blir dock opraktiskt att inte kunna styra vart man går. Vi övade med flera skogsturer men Egon blev helt enkelt alldeles för irriterad över att behöva vara låst i ett koppel, så vi började lämna honom hemma och tog bara med oss Arne som verkligen gillade den nya aktiviteten. 

Vi åkte på skogsturer ett par gånger i veckan och gick kortare rundor med den vandringsglade Arne, och det gick förvånansvärt bra. Så vi fortsatte och förlängde turerna för varje gång, nu tre månader senare går han glatt med på en mil långa vandringar längs pilgrimslederna som vi hittat. Numera släpper vi även på kopplet vissa sträckor och han får gå fritt med selen på sig, det uppskattar han verkligen och visar det genom att skicka svansen rätt upp i vädret. Han följer oss vart vi än går. Vi stannar även till, gör upp eld och lagar mat. Då hittar han en plats i skogsbrynet där han har uppsyn över oss, och ibland kommer han fram och kelar för att sedan gå tillbaka till sin plats igen.  

Nu när vi märkt att det funkar bra med att ha Arne lös så tänker vi att det nog kan vara lösningen för katten Egon som fått stanna hemma eftersom han ogillar kopplet. Så kanske ger vi honom nya chanser där han får gå utan koppel. Det hade också varit kul att kunna gå ännu längre sträckor och kanske till och med övernatta i vindskydd med katterna. Det får bli nästa steg att träna på.   

En sak att tänka på är att gå i kattens takt. Vi som har hög takt när vi går behöver tänka på hastigheten. Går vi alldeles för fort så blir han trött och flämtar likt en hund med tungan utanför. När han blir för trött går han av stigen och sätter sig demonstrativt i blåbärsriset i skogen, då väntar vi en liten stund och går sedan vidare. Det har också hänt att vi burit honom kortare sträckor, men det märks att han jobbat upp sin kondition under våra turer eftersom nu orkar han både längre sträckor och högre takt. Övning ger färdighet. 

Tack Sofia för fantastisk djurinspiration – du visar verkligen att ingenting är omöjligt.

Lär känna Sofia ännu bättre: 

Kommentarer

  1. Alltså åååh så underbart! Blir så inspirerad och längtig, har en katt som faktiskt kan gå i koppel som jag skulle vilja testa gå längre med. I mitt fall är det att jag inte riktigt tar mig tiden själv heller men med motivation att träna katten kanske jag kan komma mig för öva med honom! Ser såå underbart ut 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *