För två år sedan bestämde sig Sofia Lundemo för att ta en paus från det vanliga livet och göra någonting annat. Hon hade hört talas om en led som hette Te Araroa, som går över både den norra och södra ön på Nya Zeeland. Hon fick med sig sin kille på planerna, de sparade i ett år och i mellandagarna 2017 stack de iväg. Hela leden är 3000 km lång. Sofia gick den södra ön, vilket blev närmare 1400 kilometer. Här delar hon med sig av förberedelser inför resan och om hur tankarna gick under de 67 dagar hon vandrade Te Araroa.

Richmond range alpine track-01

Hur förberedde du dig inför en så lång och stor vandring på Nya Zeeland? Världens längsta packlista?

”Vi gjorde en ordentlig lista med all utrustning vi trodde att vi skulle behöva. Jag säger trodde för vi insåg ganska snabbt att vi hade alldeles för mycket saker med oss. Alla dessa ”bra-att-ha” sakerna kan man verkligen skippa. Sen tycker jag att man ska välja ut en eller två saker som man vill ha med fast det kanske inte är så Jag hade till exempel med mig en läsplatta laddad med ett gäng böcker. Gällande mentala förberedelser visste vi att dom första veckorna skulle vara riktigt tuffa, så det försökte vi verkligen att ställa in oss på, Ändå går det inte riktigt att förstå hur tufft det kan vara förrän man står där på leden och knappt orkar lyfta benen för att ta ett steg till.”

Hur går tankarna under vandringen? 

”En av de bästa sakerna när det är riktigt tungt är att jag slutade tänka på allt som jag annars funderar på. Det snurrar på ganska friskt i vanliga fall. Men det enda jag kunde tänka på var att orka. När är nästa paus, vart ska vi sova, hur mycket mat har vi kvar. Jag har nog aldrig upplevt ett sånt tomt sinne vilket var otroligt skönt. De sista två-tre veckorna på leden började tankarna igen, när kroppen jobbade på utan att kämpa lika hårt och jag upplevde det faktiskt som jobbigt. Det jag kämpade mest med under vandringen längs Te Araroa var min vinnarskalle. Det tar alltid väldigt lång tid för mig att bygga upp muskler och på vandringen gick jag ner en del i vikt istället för att bygga benmuskler. Det gjorde att jag var långsam i jämförelse med andra vandrare, vilket nästan tog knäcken på mig. Efter några veckor var det istället jag och min kille som var dom snabba, men innan vi kom dit så hade jag det otroligt kämpigt fysiskt och psykiskt.”

Är du rädd under dina äventyr utomlands? 

”Jag är en ganska nervös person, så även om jag älskar att vara ute i naturen kan jag vara rädd för exempelvis björn när man tältar och så. På Nya Zeeland finns det ju i stort sett inga farliga djur vilket var jätteskönt, men då var jag rädd för att ramla om det var branta stigar eller att ta sig över vattendrag, vilket var en av de farliga delarna av vandringen. Många har förolyckats när de försöker korsa vattendrag och hittats döda flera kilometer nedströms. Jag är från de djupaste Sörmlandsskogarna och borde vara van vid mörker, men är väldigt mörkrädd och det är något som jag fortfarande inte har kommit över. Men jag är nog inte mer rädd för något speciellt utomlands än vad jag skulle vara i Sverige faktiskt.”

Vad händer med dig när du kommer hem från ett äventyr?

”När jag kommer hem brukar jag känna mig ganska tom och det tar ett tag innan jag kommer in i vardagen och känner att jag kan acceptera att jag är tillbaka. Att komma hem och börja jobba direkt är ingen höjdare för mig utan jag behöver lite ställtid, en eller två veckor där jag kan styra min egen tid. Medan jag har minnena färska vill jag ta tillfället i akt att skapa till exempel fotoböcker.”

Richmond Range Te Araroa Nya Zeeland

Vad får du ut av dina äventyr?

”Jag älskar friheten av att kunna vara ute och göra vad jag vill. Att inte vara inlåst på ett kontor där jag bara kan titta ut på årstidernas skiftningar, utan vara ute och uppleva dem. Att få känna den fysiska utmattningen och lyckan över en varm kopp choklad i slutet av dagen. Det jag uppskattar mest är nog att man får ett helt annat perspektiv på vad som betyder någonting, små saker i det vardagliga livet som att få ta en varm dusch känns superlyxigt och färska grönsaker eller frukt blir otroligt njutbart.”

Hur ser framtiden ut? 

”Fler äventyr såklart! Inom de närmsta åren är det Kebnekaise och Galdhöpiggen som är lite kortare äventyr. Sen vill jag gärna göra Gröna bandet och verkligen få uppleva de svenska fjällen mer. En till långvandring med i planen, den här gången 200 mil över hela Balkan. Den ser jag verkligen fram emot. Men närmsta äventyret blir i sommar och att gå coast to cost – från västra till östra kusten över England. Mitt mål är att få mer tid att inspirera andra till att ta tag i sina egna äventyr. Det behöver inte handla om vandring utan vad som helst. Min dröm är att kunna göra inspirationsföreläsningar på företag och organisationer för att visa att man inte behöver vara en superperson för att sticka iväg på äventyr. Jag är en vanlig Svensson, men jag gjorde det!”

Följ Sofia Lundemo på äventyr på @theswedishkiwis på Instagram.

Författare

Kommentera

Spara