En utav de mest känslosamma naturupplevelserna i sommar var besöket till Brandområdet i norra Västmanland. En hel dag vandrade jag runt i vad som en gång varit ett lummigt, mosstäckt område med skog och såg det som nu bara var skellet kvar. Fallna träd. Sotsvart struktur. Enorma krafter som ostoppbart ödelagt allt i sin väg. Men det fanns också något vackert i kontrasterna av de nya växter som nu ett par år senare börjat leta sig fram. De höga rallarrosorna och ljusgröna spirande växtstjälkar mellan kala, mossbrefriade stenar.

Författare

Kommentera

Spara