Linnea flyttade med barnen till Tyskland – ”Den största utmaningen är språket”

  • Namn: Linnea Edmark
  • Bostadsort: Ingolstadt, några mil utanför München.
  • Husdjur: Hunden Chio 12 år.
  • Familj: Min man Daniel och två barn

Idag får du möta Linnea Edmark som gjorde en stor livsstilsförändring tillsammans med sin familj när de flyttade till Tyskland. Linnea bloggar om sitt och familjens liv på Lanclin – gå in och läs där om du vill veta mer om familjens vardag i Bayern, helgutflykter de gör bland annat till Alperna och mycket mer.

Berätta mer om din bakgrund. Jag är född och uppvuxen i Stockholm men flyttade hemifrån till Ingelstad utanför Växjö när jag var 16 år och skulle gå naturbruksprogrammet där. När jag hade tagit studenten som djurvårdare ville bredda jag mig lite och fortsatte att plugga, till pedagog. Jag läste lärarprogrammet på Växö Universitet och blev förskollärare och lärare för de tidiga skolåren. Under studietiden träffade jag Daniel, vi flyttade ihop, köpte hus och begåvades med två fina, vilda och glada barn som idag är 6 och 7 år. Eftersom att jag flyttade hemifrån så tidigt och djur och djurvård var en enorm stor del av mitt liv var jag aldrig så inne på det där med att resa runt i världen och vara en globetrotter. Jag hade ju ansvaret för mina djur och då är det inte bara att resa iväg. Däremot när vi fick barn hände något, jag ville visa dem världen! Det kostar dock en del att resa så några spektakulära långresor har det verkligen inte blivit, vi funderade i andra banor. Kanske skulle det passa att flytta utomlands en period istället för att spara alla slantar och semesterdagar under hela året för att kunna göra ändå bara relativt korta resor utomlands? Vi funderade, övervägde och bestämde oss, vi ville prova att bo utomlands. Dels för att se ett annat lands vardag, dels få en ny, kanske mer central plats att utgå ifrån när vi reser och sen lära oss ett nytt språk och lära känna en lite annan kultur. Vandrar i Alperna tillsammans med barnen

Hur hamnade ni i Bayern? Min man arbetar på ett stort svenskt företag som har många av sina anställda ”utlånade” till kontor och delägda företag runtom i världen. När vi bestämt oss för att vi ville flytta från Sverige skrev han upp sig på ”listan” för anställda som kan tänka sig att göra utlandstjänstgöring och efter ett tag dök tjänsten i Tyskland upp. Tyskland kändes först som ett tråkigt och inte så spännande alternativ. Andra länder som hade kunnat bli aktuella var Brasilien eller Sydafrika men vi bestämde oss för att köra på Tyskland ändå. Som första land att bo i utanför Sverige kändes det lagom. Det är trots allt ett grannland till Sverige, det är ingen tidsskillnad och det är inte längre hit än vad det är till typ Sundsvall från Sveriges sydliga gräns.

Hur var det att ta steget och bryta upp hemifrån? Att säga upp mig från min tjänst som förskollärare i Växjö var plättlätt. Att sälja huset var inte lika plättlätt men kändes ändå bra. Att säga upp barnens förskoleplatser kändes mer i hjärtat. Har man rätt att dra upp sina barn från sin invanda miljö de ser som en stor del av sin trygghet i livet? Hur vet jag att det blir bra i Tyskland? Kommer de att lära sig tyska och kommer de någonsin att få tyska kompisar? De allra flesta jobbiga tankarna kretsade kring barnen såklart och vi fick helt enkelt lita på att det skulle bli bra.

Vad har varit det som överraskat dig mest med att flytta utomlands tillsammans med barnen? Att de aldrig någonsin en enda gång klagat på att de inte förstår vad som sägs, händer eller när en ny och märklig Bayersk tradition dyker upp. De gånger de blivit ledsna har det berott på att det blivit missförstånd eller att de råkat göra fel för ett de inte förstod. Sådant kan ju dock hända även på svenska så de verkar inte koppla det så starkt till språket.

Barnvänliga turer

Blev flytten som du trodde att den skulle bli? Det var det som var så spännande med att flytta hit. Vi visste egentligen inte om allt skulle vara precis som i Sverige förutom språket, eller som något vi inte ens kunde föreställa oss. Vi visste att Tyskland är med lite gammaldags med svenska ögon sett, Bayern i synnerhet, så visst förstod vi att det skulle kännas annorlunda. Nu när vi bott här i 1,5 år har vi fått det lite bekräftat, Tyskland är gammalmodigt när det gäller saker som jämställdhet, hierarkier på arbetsplatser, byråkratiska regler för allt möjligt och digitaliseringen av tex sjukjournaler, personbevis och andra intyg är ganska obefintlig. Här är det handskrivna namnteckningar och stämplar som gäller. Hur vi trodde att det skulle bli rent känslomässigt visste vi inte heller så mycket om men allt har gått bra. Att flytta, oavsett om det är inrikes eller utrikes innebär att man måste hitta nya rutiner för vardagen och det frestar på. Vilka matbutiker finns, vart handlar man kläder och annat man behöver, vilka lekparker finns, vad finns att göra i närheten och vart finns de naturliga mötesplatserna för människor? Det är en av de roliga sakerna med att flytta utomlands, att få upptäcka allt detta men det slukar mer energi än man tror. När man dessutom inte kan språket går det åt extra mycket energi.

Hur var omställningen för dig och familjen? I början fick barnen inte gå på Kindergarten mer än till klockan 12 pga av platsbrist och det fanns inte heller plats för dem på listan över barn som fick lunch så jag hämtade dem vid 12 och gav dem mat hemma varje dag. Det var nog den stora omställningen för oss. I Sverige hade de gått på förskolan hela dagar och fick både frukost, lunch och mellis där. Nu sattes de i en förskola där de inte förstod något, hade med sig egen mellis i en matlåda och fick gå hem när det blev lunchdags. De få timmarna barnen var på förskolan var jag hemma och pluggade tyska för att två kvällar i veckan åka in till stan och gå i skolan. DET var en stor omställning för oss. Nu går vårt äldsta barn i skolan och fritids, det yngre barnet går på Kindergarten och jag går i skolan på dagtid istället. Båda barnen får nu varm mat i skolan och Kindergarten och jag har lunchrast medan jag äter min matlåda hemma.

Alperna på sommaren

Vad skiljer sig i kulturen? Mer saker än vi trodde att det skulle göra. Bayern är en väldigt katolsk del av Tyskland och det märks då och då. Samhället är relativt konservativt, många helgon och katolska högtider firas under året och det finns många väldigt aktiva kyrkor. Kyrkan har en central plats i mångas vardag men eftersom att vi är protestanter och inte aktiva kyrkobesökare märker vi det inte så mycket i vår egen vardag. Något som förvånat mig är att många av de tyska traditionerna har kopplingar till traditioner vi har även i Sverige. Här har man bland annat Maibaum (majstång), St Martin (Mårten gås), Ertntedankfest (skördefest) och såklart julstjärnor i fönstrena, julgranar inomhus och adventskalendrar vid jul (alla dessa tre har sitt ursprung härifrån) för att nämna några exempel. När det gäller Bayerns världsberömda öl- och matkultur går den liksom inte att undkomma här! Öl är heligt och dricks i enorma mängder. Något som förvånade oss var dock det (i svenska ögon sett) skrala utbudet på ölsorter. Här dricker man ljus och mörk lager, that’s it. Visst finns det enormt många olika bryggerier men inte så många sorter faktiskt. Maten är en helt egen historia. Här är det energitäta och inte så ”bildsköna” maträtter som gäller. Korv och knödel finns i fler varianter än jag känner till. Schnitzel, anka och ”grisben” är standard när det är Volksfest, oktoberfest eller ”bara” marknad. Jag som inte är någon köttfantast gillar semmelknödel med champinjonsås, det ser hemskt ut men är väldigt gott. Den kultur vi märker mest av till vardags är synen på jämställdhet, genusmedvetenhet, hierarkin på arbetsplatser, i skolan och Kindergarten. Här tycker jag mig se att familjerna själva ligger före i jämställdhetsarbetet jämfört med samhället i stort. Äkta makar i samma hushåll sambeskattas (som i Sverige på 60-talet) vilket leder till att det blir väldigt olönsamt för den ena parten att arbeta om den andra har en relativt bra lön. Detta leder i sin tur till att hemmafrusystemet fortfarande är utbrett här. Att vara hemmafru ser man dock på med betydligt mer respekt än i Sverige. Här är det mer som ett jobb som ska göras för att vardagen ska gå ihop för hela familjen, inte som en lyxvara för männen som sliter och försörjer familjen ekonomiskt och sen kommer hem och sätter sig i soffan. Papporna vi känner är väldigt engagerade i sina barn och hushållet.

Spännande utflyktsmål i Alperna

Vad är den största utmaningen med att bosätta sig i ett annat land? Den största utmaningen är tveklöst språket! Att lära sig ett helt nytt språk och att i början leva i ett sammanhang där man inte förstår särskilt mycket av det som sägs är tufft. Att få vardagen att fungera utan att man förstår vad som sägs eller står skrivet är knepigt och många missar, missförstånd och dråpligheter har det blivit. Föräldramöten, kontakt med pedagoger, besök hos doktorn, blanketter och formulär, allt på tyska och som upplagt för knepiga situationer när man inte kan språket. Min man fick ta mycket av allt detta i början, nu har jag kommit ifatt lite och reder ut det ganska bra. Tyskar är inga höjdare på engelska men jag ville heller inte heller att de skulle prata engelska med mig så mycket. Det är så lätt att det fortsätter på engelska då och det ville jag absolut inte.

Kunde ni språket innan eller lärde ni er på plats? Jag och barnen kunde ungefär 10 ord på tyska när vi kom hit. Min man har läst tyska några år i skolan så han hade en viss bas, vi andra började från noll. Just nu går jag i skolan och läser tyska och har lärt mig enormt mycket det senaste året. Nu förstår jag mycket och kan kommunicera hjälpligt. Barnen pratar nu tämligen obehindrat på tyska men det tog nästan ett år innan det lossnade och blev lättare för dem.

Hur ser en vanlig dag ut? -Daniel stiger upp först och åker till jobbet. Jag och barnen stiger upp ca 6.30, äter frukost, packar barnens mellanmålslådor, ryggsäckar och cyklar sen gemensamt till skolan för att lämna första barnet. Skolan börjar 7.55 och då ska alla barn sitta på sina platser och vara redo. -När första barnet är lämnat cyklar vi vidare till Kindergarten för nästa avlämning innan jag cyklar hem igen. -Nu har jag ungefär 45 min tills min buss in till skolan går och det brukar vara en av två arbetspass under dagen med min blogg Lanclin. -Under bussresan in till skolan som tar ca 30 min fortsätter jag arbetspasset via min telefon. Jag kan tex svara på kommentarer och läsa och kommentera andras bloggar, svara på mail eller skriva ett inläggsutkast. -Sen är jag i skolan på förmiddagen, åker hem och är hemma igen ungefär 13.15. -Då börjar dagens arbetspass nummer två med Lanclin. Foton ska redigeras, texter till inlägg ska skrivas, nya ideér ska kläckas och mål och strategier ska konkretiseras. -Klockan 15 cyklar jag iväg på min dagliga eftermiddagsturné. Då hämtas barnen upp på Kindergarten och Nackmittagsbetreuung (fritids) och vi cyklar hem och äter mellanmål. -Mellan 16 och 17 kommer Daniel hem och sen tar snart kvällsrutinerna vid med matlagning, kompislek, truppgymnastik två kvällar i veckan och matinköp. -Klockan 19 är det godnattsaga och vid 20 brukar huset bli tyst. -Då ser vi vuxna ofta på Tv en stund och går sen och lägger oss.

Springa fritt är skönt!

Berätta om vad ni gör om helgerna?  En av varje helgs dagar brukar vi åka iväg på någon utflykt. Några helger har vi åkt iväg längre och då stannar vi över helgen. Förra året var vi en helg i Prag, en i Berlin och en långhelg bland olika vandringsleder i alperna. I augusti körde vi ner till Kroatien och bodde i en villavagn på en camping 10 dagar. Där fanns också otroligt fina vandringsleder men sommaren i sydeuropa var sanslöst het så vi fick inte till en enda vandring utanför poolområdet. Det var helt enkelt farligt varmt. Nu under vintern har det blivit mer av tex museer och ett gigantiskt vattenrutchkaneland här i Bayern men nu när våren är på gång snart här börjar vi bli riktigt sugna på att hitta nya fina vandringar nere i alperna. Att välja bara en favoritutflykt blir knepigt, vi gillar alla med fin utsikt och spännande natur. Frågar man barnen säger de nog Droppstensgrottan i Kelheim där vi varit flera gånger. Den är stängd nu under vintern för att det bor en fladddermuskolloni där då. Det är en liten och lagom barnvandring på en serpentinled genom en lövskog upp till grottan. Vi har haft med oss matsäck som vi ätit i skogen på väg ner efter besöket i grottan och jag tror det är hela paketet men vandringen, skogen, grottan och matsäcken som tilltalar mina barn så mycket. Frågar man mig så vill jag absolut ha fina utsikter och vyer när jag är ute och vandrar. Jag är inte så noga med var men ärligt talat så är det inte helt min grej med de vandringslederna i alperna där bergsgettsegenskaper behövs. Det älskar däremot barnen…

Hur ser ditt liv ut om fem år? Oj oj. Vi bor antagligen i Sverige igen och jag arbetar på en djurpark som pedagog, zoolärare eller djurvårdare. Det är min stora dröm, att få arbeta med utbildning, djur, zoologi, djur-och naturvård samtidigt som jag får vara utomhus, röra mig mycket och träffa barn och ungdomar. Antagligen kommer mitt engagemang i Friluftsfrämjandet ha tagit ny fart och min blogg Lanclin har växt sig större. Vill du läsa mer om Linneas liv i Tyskland? Besök hennes blogg Lanclin.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *