Soluppgång vid Lövåsen

Om känslan av att kunna kliva rätt ut genom dörren till en glödande fjällvärld. En kompis frågade mig precis vad som var det bästa med resan till Grövelsjön. Och när jag satt och funderade en stund på vad som var unikt, vad som etsade sig fast den här gången, i jämförelse med alla andra vandringar och äventyr, så kom jag fram till att det var soluppgångarna som var skillnaden.  Det är någonting väldigt speciellt med att kunna sova till 07.00 och ändå vakna i lagom tid för att vara med om att hela världen väcks till liv av solens första strålar som letar sig fram bakom fjälltopparna. Se hur de gula löven och röda lingonriset färgas glödande och levande i det där tidiga ljuset. Jag har aldrig sett fjällen så tidigare. Jag har bara drömt mig bort via andra människors fotografier till ett fjällandskap i rött, orange och gult. Och jag är inte sådan som person att jag med glada kliv stiger upp ur sängen 04.15 för att fånga morgonsolen och ta en kaffepaus på fjället. Det är inte jag alls. Jag är trött på morgonen. Men nu kunde jag sova på gott och länge på Fjällhotellet, kliva rätt ut genom dörren och komma ut i en magisk värld av solljus.

Solen går upp bakom Lövåsgårdens Fjällhotell

Solen går upp över Grövelsjön

Solen går upp över fjället i Grövelsjön och Björnliden

Solen går upp ovan myren utanför Lövåsgårdens Fjällhotell

Solen går upp över fjället i Grövelsjön och Björnliden

Lingonris i soluppgången Gröverlsjon

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *